14 juni 2013

Man lär så länge man lever heter det väl och denna tårtan gav mig några lärdomar att ta med mig!

Lärdom nr1:
Om man från ett annat rum ropar till sin 3,5 åriga son "Vad gör du?" och får svaret "Jag vet inte" då är det inte läge att stå kvar i det andra rummet och tänka att det är nog något hyss på gång men så farligt kan det inte vara, jag hinner nog göra färdigt det här... Det kan nämligen vara så att sonen då står och äter upp dekorationer som är tänkt att ha till tårtan som står i kylen som ni precis i detta nu ska ta med er på kalas.
Följde kan tänkas bli att man får ringa och säga att man inte hinner komma tidigare för att hjälpa till som planerat, utan istället, i ilska, får panik göra nya dekorationer (säg två stegar) som inte kommer hinna stelna utan bara säcka ihop när tårtan ska ätas.

Lärdom nr 2:
Om man ska göra en topsy turvy cake så är det viktigt med fasta fyllningar! Gärna pannacotta i två lager och inte en fluff som man kanske tänker är för lös men man prova ändå, ingen bra idé. Följden blir att man får dela tårtan igen, ta bort fyllningen och ställa in den i kylen, vänta tills kvällen då mannen är hemma och barnen lagt sig och göra en smörkräm som man kan ha som barriär, fylla tårtan igen, spackla, täcka,dekorera allt på en gång. Det kan tänkas bli så att man får hålla på till 01.30 på natten då man ligger helt fel i planeringen.

Lärdom nr 3:
Ha is i magen, allt löser sig :)! Det blev trots allt ett väldigt trevligt kalas för våra bästa vänners älskade lilla klätterapa Ronja!

Ingen tårta kunde passat bättre till lilla Ronja på hennes ettårsdag. En färgstark topsy turvy cake, med en klätterapa på!

Tårtan bestod av chokladbottnar, hallonpannacotta, mjölkchokladfluff med hackad daim i.

Puss på dig sötaste Ronja!



3 kommentarer:

  1. Helt fantastisk! Och väldigt roligt att få höra lite om arbetet ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack:)! Hehe, det är inte alltid så lätt att baka med två små runt sig, då blir det lite som det blir:).

      Radera
  2. Verkligen jättefin!
    Ibland blir det ju så att man får göra saker två gånger, både när barnen "hjälper till" och när man själv snubblar på egna idéer. :)

    SvaraRadera